Lättar på hjärtat.
Den där känslan som inte går att sätta ord på.
Den där känslan som ständigt kryper i kroppen.
Den där känslan som vägrar låta dig leva så som du vill.
Jag har ångest, näst intill dagligen sedan flera år tillbaka.
Det har varit tuffa år, tuffa beslut och en ständig kamp. Alla har vi någongång haft ångest, andra mycket och andra inte. När du blir sådär utsalgen, trött, tungt över bröstet, orolig, gråter eller hur du nu vill beskriva din ångest.
Där du har så mycket känslor i kroppen över händelser, jobbiga perioder och helt enkelt sådan som varit traumatiskt för dig på ett eller annat sätt, att du inte längre kan bära det. Allt blir som en garnnysta med dess alla olika längder och färger som trasslar ihop sig och det finns inte en chans att kasta det och låta det ligga ihop trasslat där det inte berör dig överhuvudtaget. Du måste ta itu med problemet, ha tålamod att bearbeta för din egen framtida lycka's skull och vara stark nog att våga falla men resa sig igen. Att våga kasta den där nystan åt helvete men inte ge upp kampen utan faktiskt trassla ut den igen.
För mig är det så jävla svårt att ta sig i kragen, ena dagen är jag glad men nästa dag kan vara en katastrof.
Jag har alltid tagit andra i första hand och det kanske har blivit min svaghet. Ständigt haft denna press att duga för folk, inte lika mycket nu som förr men det sitter ändå i för det är säkert där det började engång i tiden.
Jag har alltid tagit andras skit, frivilligt eller inte, så har det alltid varit. Det är otroligt lätt att lägga den på någon annan, i detta fallet mig eller få inte mig i ett hörn, ifall någon annan skulle ha den turen att slippa det. Förr sa jag aldrig någonting, utan bara accepterat läget och låtit folk älska och hata hur mycket de vill, för i mina ögon hjälpte jag bara en som inte pallade ta skit och ha ovänner. Jag kan idag stå på mig, nästan för mycket kanske när jag tycker att något inte är okej eller om något helt enkelt gör mig upprörd. Men det är den jag blivit.
Men ibland känns det som att det inte är okej att sätta sig själv i första hand. De finns de människor som stör sig på det men inte fan kan de veta vad jag gått igenom och varför jag känner som jag gör. För ellerhur är det inget konstigt med att vilja sitt eget bästa och lyckas och för att bå dit måste man väll få kunna göra det som är bäst för en själv? Men för mig, får jag bara skit för det.
Smärtan de senaste två åren kommer ingen någonsin förstå, för mig är det jobbigt men i en annans ögon och hjärta kanske jag bara har fått en fis på tvären och överdriver. Men ingen kan någonsin påpeka och neka din smärta. Den kan inte jämföras och den kan absolut inte diskuteras. Smärtor ser och känns olika beroende på hur man är som person, vad man gått igenom i livet och har för erfarenheter.
Jag har testat på kärlek som jag inte vill prata om för den gör fruktansvärt ont och när jag skriver detta rinner tårarna. - Jag har gått igenom så fruktansvärt mycket som idag besöker mig om nättera i drömmar som alltid handlar om att folk vill Skada eller döda mig på något sätt, drömmar där det inte är okej för mig att finnas till, drömmar där jag är smuts. Alla känslor jag känner kväver mig.
Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med inlägget för det finns så mycket om skriva om allt det där som handlar om känslor och sårbarhet.
Antar att den där garnnystan verkar ha milijoner ändar och jag vet inte vilken jag ska börja i, eftersom jag är försvag för att stå emot de nya trådarna som trasslar in sig.
HATAR!
HATARHATARHATARHATARHATARHATARHATARHATARDIG.
JOBB!
Nu ska jag snart bege mig till jobb! Har saknat mina gammlingar otroligt och ska få vara med dem hela helgen!
har slängt på mig jobbkläderna och "packat" väskan.
Många ser ner på äldreboende och jag har faktiskt aldrig förstått varför eftersom det är ett så givande och roligt jobb. Allting är inte på topp alltid och det är väldigt krävande oavsett om man är med dementa eller "vanliga".
Men deras tacksamhet betyder så mycket. Att får vara delaktig i deras vård och underlätta saker och ting för dem.
Många tycker att det är äckligt för det ända man gör är att torka bajs men det är egentligen det minsta man gör på ett äldreboende. Det är allt annat runt omkring - Det sociala är så otroligt viktigt. Även om en vårdtagare inte kan svara dig så är det viktigt att ge dem tid också. Bara sitta brevid, säga några ord då och då, klappa dem på handen och låta dem veta att man finns bredvid, att hon/han inte är ensam, att hon/han inte är bortglömd och mindra viktigt bara för hon/han inte kan prata. Allt i omgivningen är så viktigt att tänka på, kan dra upp hur mycket som helst men det hinner jag inte nu faktiskt. Tycker bara det är kul att få använda sina kunskaper från skolan om vård och omsorg OCH utveckla den kunskap man redan har och lära sig nytt.
Jag trivs otroligt mycket och mina arbetskollegor är kanon, än så länge.
Nu ska jag bjuda på en mindre fin bild, Men den får duga. (mindre seriös)
Puss på er! hörs.
haha
FRUKTANSVÄRT ARG! svin!
ORD BETYDER INGENTING UTAN EN HANDLING!
när i helvetes jävla fan ska du fatta det!?
fan vad du är vidrig! fyfan på dig!!!!! RAKT AV FYFAN!
DET FÅR FAN TA MIG VARA NOG NU, NU JÄVLAR!
Rundar av kvällen i E-town
Blir snart hämtad av Bror och May sen stannar jag där inatt!
Här är så tråkigt och sitter hellre med sällskap och snackar och tar det lugnt, där är så mysigt.
Blir gå upp tidigt och dra sig till jobb.. har ett mega pass imorgon, - 11.15 till 10 på kvällen, eftersom jag dubbelbokade mig med jobb och bredvidgång på en annan avdelning, smarthead!?
Nu ska jag ta en toapaus, ses!
Svin.
Så känslofylld.
Så jäkla jobbigt.
Just nu är ni svin allihopa.
Tre små Apor..
Idag är det en sån dag då jag bara önskar att jag hade Tre apor, hemma. Det är mitt favorit vin och det är förjäkla gott! Fast andra sidan så skulle det inte spela någon roll vilket vin just nu!
Och nej jag är verkligen inte alkolist men hur gott är det inte att ta ett glas vin, men fint sällskap och bara ta det lungt? Har inget sällskap just nu heller, men ni förstår min tanke. Ska nog fixa en box till nästa vecka så att man kan mysa till det lite och få njuta av detta goda.
Har ni smakat Tre apor, vad tycker ni?
Spelas just nu i mina högtalare
& en massa mer men här är några av dem iallafall! lyssna och njut! :D
Ensam hemma!
Hej bloggen och läsare, allt bra med er idag?
Imorse blev jag väckt av min hund som bokstavligt talat galoperade som en häst emot mig, hoppade upp i sängen och slickade mig i hela ansiktet. Och till min fasa ser jag också att det är snö ute och den hade lagt sig! Blev ni lika förvånad som jag?!
Idag har jag hunnit med en del, känns det som iallafall men det är nog inte så mycket iallafall.
Städat mitt rum,resten av ovanvåningen och toaletten här uppe. Det behövdes och det var så skönt när allt var gjort, så nu sitter jag här i renligheten och bara njuter!
Har även sytt lite, förhand såklart eftersom det bara var ett hål som behövde lagas på en sommrig tunkia jag har. Hur jag lyckas att få ett hål där bak vid ryggen har jag ingen aning om, men allt går tydligen, även det man tycker är omöjligt. Haha!
Jag har också lagat mat, blev bara hamburgare.. Ingen fantast av att laga mat, men jag gör det om jag måste men idag handlade det om att jag inte orkade fixa och dona med en massa mat när det ändå bara är jag som ska äta. Pappa är och firar sin syster(min faster) för hon fyller år idag men jag stannade hemma för behöver verkligen plugga. Mamma är i Finland hos släkten och firar påsk. Tråkigt att äta utan sällskap!
Nu ska jag faktiskt inte skriva så mycket mer eftersom jag inte har något vettigt att säga ändå.
Uppdaterar senare istället, ska se om jag kan hitta på något kul!
Puss&Kram
sometimes...
... it's easier to pretend that you don't care than to admit that it's killing you
hmm...
Tyck och tänk hur ni vill om mig, spekulera hur mycket ni än vill i mitt liv om ni nu känner för det.
Men ni har egentligen ingen aning om någonting.
Tyck ni att jag är en attentionwhore, gnällig och vill att alla ska tycka synd om mig. Tro vad ni vill.
Det är fel tydligen att känna en känsla, - ingen vet hur jag känner den och hur kraftig och jobbig den är för mig. Därför kan man aldrig säga att jag överdriver, en del saker är mer känsligt än andra.
Det är fel att yttra sig om den känslan i någon form av text, men är det då lika fel att visa känslan i verkligenheten offentligt? Vem vet om jag bearbetar bättre av att skriva den, vem vet om jag känner mig lättad om jag har fått säga den ut till alla - där jag inte förväntar mig att någon ska bry sig eller tycka synd om mig. Vem vet om det är mitt sätt, lina lindwalls sätt att våga gå framåt och möta verkligheten som jag många gånger tidigare haft problem med, det som jag bär med mig i min ryggsäck. Vem vet om jag lägger ut en "deppig text", om den gör mig svagare eller starkare? Men det är sådana vi är, vi dömer efter det vi ser. Men man behöver inte yttra sig om det försen man vet sanningen om vem jag är och vad jag känner, vad som händer i mitt liv. - Jag menar inte att jag berättar saker för alla om verkligheten hos mig, skulle aldrig komma på frågan att göra det. För jag litar inte på någon, människor slutar aldrig förvåna mig. Min bästa vän är den enda som jag litar på och känner mig stabil med eftersom hon kan vara ärlig och rak mot mig men aldrig dömande.
När ska jag finna mod att förändra det jag kan?
Och acceptera det jag inte kan förändra?
Våga sätta mig själv i fokus även om det skulle kosta mig människor runt omkring mig.
Im back!
Hej igen bloggen och läsare.
Nu hade jag faktiskt tänkt ta och blogga lite igen efter ännu ett uppehåll då jag faktiskt glömmer att blogga. - mycket i skolan, jobb, träffa pojkvän och vänner.
Jag har faktiskt tatuerat mig som jag hade planer på i ett inlägg för någon månad sedan och nu är det faktiskt gjord. Ska lägga upp en bild som avslut på detta inlägg sen, då den precis var gjord men den ser nog bättre ut nu.
Har även planer på en ny och även där slänger jag upp en bild på hur den ska se ut, riktigt snygg och kommer vara på anklen och foten. Den ska jag försöka göra till sommaren!
Just nu sitter jag hemma hos min pojkvän och väntar på maten. Hoppas jag hinner äta innan min mamma kommer och hämtar mig, för det blir korvstroganoff som är så gott. Och svärfars mat är alltid så god!
När jag kommer hem ska jag städa upp lite på rummet, boka in lite jobb, plugga lite om jag orkar, ta en lååång dusch och bara ta det lungt och bara ta hand om mig själv.
Fotbad, Måla naglarna, plocka ögonbrynen, köra en peeling kanske? smörja in mig, tända lite ljus och dricka te.
Låter lockande och man behöver faktiskt såna dagar då man rår om sig själv. Och det kan man göra på så många olika sätt. Kan ge lite tips senare!
Nu ska jag slänga mig på soffan. ciao!
Min nya tatuering, gjorde ganska ont men inte så farligt som jag trodde.
jag överlevde iallafall och det var värt smärtan!
här är den precis gjord.
Såhär ska min andra se ut som jag tycker är riktigt fin
och jag hade varit en stolt och nöjd bärare av denna!
så det blir mitt nästa projekt! jipiiiee!
irritatiooon!
Hej bloggen och bloggläsare:)
allt bra med er?
- själv är det bra men är ganska så irriterad.
För det första fick jag gå upp tidigt på min lediga dag för att ta mig från Lund till Löberöd eftersom jag skulle till vårdcentralen och kolla upp de jag trodde var ringorm men det var något annat konstigt skit. Så har fått behandling jag ska använda i 6 veckor.
Sen är jag irriterad på den jäkla busschaufören som aldrig sköter sitt jobb och håller tiderna. han tycker inte det är någon big deal att han kommer 10 minuter sent för han låg och sov bak i bussen eller om han varit på andra ärende. SÅ jävla arg och det är alltid han som misssköter sig!
Sen ser jag en person som har kläder som är mina, som inte har någon tanke på att medela det eftersom jag inte är så poppis hos den människan. jag blev av med det i somras men man vågar knappt säga något för antingen får man en förnekelse att det är mitt eller får man en jävla avhyvling. Menmen, ska banemig ha tillbaka det!
nu ska jag äta sen ska jag ut med felicia, pusshaj!
Bristningar
Eftersom mina bröst en gång i tiden fick en jävla fart och växte snabbare än skinnet hann med så fick jag några bristningar, inget som egentligen synts eller som jag stört mig på. Men idag, innan duschen så ser jag att det blivit väldigt, väldigt många fler och har massa lilla, bruna, beiga sträck öööööverallt förutom på ovansidan om man säger så! finns det någon kräm för det?!
Denna dagen har varit ganska känsloladdad, tänkt på orden min rektor sa till mig idag som är något jag verkligen borde tänka på. - att jag måste sätta mig i första hand och bry mig om andra efter min egen styrka. Att vilja andra gott är en väldigt god sak men när man tappar styrkan och viljan med sig själv, blir det en mindre god sak. Utan man ska ta hand om andra efter sin egen kapacitet och styrka så att det inte förstör dig själv.
Det är ganska tänkvärda ord och hon har helt rätt, så fruktansvärt rätt.
Jag är trött på att vilja så mycket, jag kämpar och kämpar och ibland lyckas jag med framsteg men jag kan inte strya över hur andra ska vara mot mig. Jag ska inte bli en annan person och tappa den jag är för att folk ska vara snälla, uppriktiga och ta hand om mig tillbaka med respekt. Jag är för snäll, på gott och ont. Jag gör illa mig själv på långsikt...dags att ta mig en funderare över vem som egentligen bryr mig och vad jag egentligen kämpar för med de personerna. Tar inte jag intiativ så gör ingen det? Har bara ena foten på jorden just nu känns det som.
mela är här, vi har väll inte gjort så mycket eller sagt så mycket till varandra. Vi var ute i snön.. Det var mysigt och sedan tog vi med hunden också en runda och hon älskade snön. Hon vägrade gå in så fick dra/bära in henne! haha
Mela har väll mest legat och smsat med kompisar och gjort annat på mobilen. Och nu stacka han för att träffa matti..Inte så jättekul när vi knappt rört eller sagt något till varandra nu underkvällen då han kom, för han har så mycket annat att göra verkar det som. Jag vill inte framstå som en bitter tjej, men jag blir faktiskt ledsen...jag känner att det är okej, just nu.. men ibland verkar det inte så.
Nu ska jag bädda ner mig, orkar inte vänta på honom mer. 5 minuter blev en aning längre!
nu gräver jag ner mig under täcket och slutar bry mig!
Möte
Har varit på möte imorse med rektorn och min mentor eftersom frånvaron ibland blir väldigt hög och vi skulle disskutera orsakerna. Det var ganska känsloladdat, bra och dåligt. Men det känns bra att få hjälp att ta tag i de saker som kan vara extra svårt och man flyr hellre för det men förr eller senare måste man ta tag i det.
Jag har inte bearbetat klart min förflutna och det är påtiden att jag faktiskt gör det och börja hitta tillbaka.
Min mentor förklarade hur begåvad jag är och att hon vill hjälpa mig så mycket hon kan för att min begåvning inte ska gå i spillror. Allt hon sa var väldigt fint och man blev lite rörd. I början av höstterminen tyckte jag inte alls om henne men nu finns det seriös ingen bättre än henne och som bryr sig så mycket om sina elever som hon. Det är för mig en trygghet jag hoppas alltid kommer finnas där.
Det vi kom fram till är att jag ska gå till kuratorn och prata, bearbeta och hitta tillbaka. Och det känns bra!
Och att jag ska komma i tid och vara i skolan vart enda lektion, förutom då jag är sjuk såklart. För min egen skull för jag påverkas på många olika sätt av det. - Missar information, hög frånvaro och då drar de studiebidraget.
Nu ska jag och Ebba jobba med vår uppgift vi gör tillsammans om hur man tränar och motionerar om både vardagligt och på elitnivå när man har diabetes 1 och 2! inte så speciellt kul men det ska nog gå bra ändå, måste ju.
Ha en fortsatt bra dag s uppdaterar jag senare, puss!
