:|

jag går och håller inne allt utan att egentligen prata med någon och tillsist efter månader så går det inte längre, bägaren blir full och svämmar över. Jag gråter för minsta lilla, jag tar skulden för allt som händer, jag anklagar mig själv och är negativ mot mig själv 24/7, jag bli för fokuserad på fel saker som sätter sitt som en parasit på hjärnan då jag både dag och natt tänker på det. När jag är vaken och till och med när jag drömmer.
Jag vet inte varit jag ska vända mig, för jag har gått igenom detta innan trots att det var milijoner gånger värre då. Men jag är som jag är, jag håller käften och ber inte om hjälp.
Nu har det som sagt blivit för mycket och jag vill bara bort, jag vill bort så jävla gärna. Jag drömmer mig iväg varje dag, tänker på hur bra jag egentligen har det fast det kunde varit 100 gånger bättre. jag vill bara bortbortbort!



Jag blir så jävla ledsen över att vi inte tar vara på varandra..för vem vet vad som händer om en minut, om en timme eller imorgon? Jag vill vara säker på att jag lämnar dig lycklig varje dag när vi går och lägger oss eller åker på vars ett håll, jag vill vara säker på och känna att jag gjort mitt bästa idag, för just dig och oss.
Allt kan hända, ingen går säkert. Någon kan hastigt lämna oss i sorg och saknad, vilket många varit med om. Därför måste människor, VI älskling, ta vara på varandra. Vart enda sekund, vart enda andetag.

för jag tänker inte tillåta dig leva olyckligt med mig, för då är du värd någon bättre. För du är värd det bästa.
Älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0