Det är inte samma känsla länge för din del. Jag ser det i dina ögon tydligare än någotannat.
Ska du lämna mig gör det på ett fint sätt, hur det nu kan vara fint? Jag vill bara att du ska vara ärlig för en gångs skull. Håll mig hårt eller släpp mig helt älskling, jag vill inte stå där mitt i mellan.
Jag kommer aldrig acceptera känslan att du inte finns vid mig längre. Att du inte ligger bredvid mig, att vi inte pratar i telefon, att vi aldrig nuddar varandra igen. Jag kommer aldrig kunna acceptera och inse att någon annan kommer ligga vid min sida i din säng, att någon ska sitta i din bil där jag alltid sitter. Att någon ska få känna dina läppar mot hennes, när det borde vara jag.
Min kropp är i uppror, likaså mitt huvud. Jag känner mig inte levande. Vad ska jag göra utan den jag spenderat 1 år med snart? vad ska jag göra när han plötsligt försvinner? vilken tomhet. Jag vänjer mig säkert, men det kan ta ett bra tag. Men jag vill inte ha det så, jag vill inte vänja mig utan denna killen.
Trots att han kan vara så jobbig, irriterande och så långt ifrån mogen man kan komma så är han den mest underbaraste. Jag borde tänka på nuet & vad som kan förändras nu. Men det är väldigt svårt när man vet och känner att känslan hos honom han försvunnit lite. Kan jag någonsin reparera det? Jag kan ju inte tvinga honom till att kämpa, älska och vara tillsammans med mig om han inte vill.
usch, jag vet varken in eller ut. Känns som allt är mitt fel...