.. att jag alltid varit den som vikit mig trots att jag vet att det inte är mitt fel endast.
Men jag gör det för att slippa mer bråk och irritation. Jag mår dåligt över det. Att jag lägger på mig
andras problem och gör dem till mina egna och säger förlåt fast att det inte bara är min uppgift att göra det.
Känns som att det alltid numera är mitt fel, att verkligen allt jag gör är dåligt.
Jag kan vara så jävla bitter ibland men vad förväntar folk sig av en människa som får säga förlåt för andras problem och handlingar också och vad förväntar folk sig av en person som aldrig har ett lyssnande öra att vända sig mot och aldrig har någon som kan försöka förstå och själv sätta sin in i situationen och se saken från två perspektiv. Det tar hårt på mig och min självkänsla. Det borde inte vara såhär men nu är det så för människor som borde göra mig stark gör mig också väldigt svag. Det är synd, men jag har kanske mig själv att skylla att jag låter det vara såhär? Men samtidigt är jag rädd för att stäcka på mig och visa att det inte är okej för jag är rädd att förlora dem runt omkring mig.

Hur ska jag få just dig att förstå,
du måste lära dig att se och acceptera dina brister och våga erkänna dem.
För det hade gjort mindre skada och jag hade inte behövt må såhär.
Ja önskar du kunde se saker och ting från två perspektiv och sluta låsa dig vid ett sätt.