Helt ärligt? Vad lever jag i för jävla lögn? Går runt och klär upp mig så gott jag kan då och då med smycken o.s.v för att se fin ut. Men egentligen döljer jag allt jag har på denna kropp! Denna magra mage som blev så jävla mullig - MITT EGET FEL. Dessa lår som var perfekta blev mulliga och är fulla med gropar, även mitt missbildade rumpa är täckta med gropar.

Varje dag när jag vaknar, jag LOVAR varje DAG när jag vaknar tänker jag på hur äcklig jag är. Jag är täckt med exem på armar, rygg, axlar och hals & jag är vit. Så fruktansvärt vidrigt att jag många gånger jag gråta mig till söms på grund av det. Jag äcklas, jag skäms och mår så fruktansvärt dåligt över det. Jag kan inte klä mig i vad jag vill för jag är så full av exem att man knappt ser min hud på de ställerna där exemen finns. Och på övriga ställen vill jag inte visa för jag vill inte blända alla med min vita hy.
Jag hör ofta att jag är så vit och blababla. De människorna vill man SLÅ halvt ihjäl... för de borde fatta att man är inte så jävla stolt över att vara likblek och därför ska det inte behövas kommenteras. alla är inte stolta, de flesta skäms och det som många inte vet av dem som har lätt för att få färg är att man långt där inne mår så sjukt dåligt över det. JAG vet många. Man säger att man inte bryr sig, men det gör man. Man bryr sig inte om dessa små kommentarer utåt, men inåt gör man. Man kan skratta bort dem när det väll nämns men tro mig, det sätter sig på hjärnan som klister.

Jag lider av en atopisk exem som är en böjvecks-exem med enklare ord. Som sätter sig oftast på de platser där det är veck och där man kan böja. Armveck, hals, handleder, på ryggen där vi armhålan o.s.v. Men sen sprider de sig ut på hela armar och rygg och axlar. Sedan har jag en väldgt känslig hud - för perfymerat, damm - alltså VAD SOM HELST.  Skulle någon annans svett komma på min hud kan jag få utslag som kliar ihjäl mig. Jag har alltid synliga sårytor eller torra ytor över min överkropp. Jag går aldrig med korta ärmade kläder eller utan en sjal eller liknande. Jag försöker täcka allt.
Denna exemen brukar oftast försvinna i tonåren och när jag var liten var det något jag längtade till, - att bli storflicka utan exem. Men för min del blev det värre & det är så det fortsätter. Aldrig har jag haft såhär mycket under en så lång tid. Nu har jag har FULLLLLLLLLT på överkropp och ansikte i omkring 5 månader så nu mår jag piss, psykiskt. Salvor hjälper inte. Jag kan inte duscha med min egen pojkvän längre för jag skäms så mycket för mitt exem, jag kan inte visa mig i linne eller t-shirt för honom - för att jag skäms. Han får knappt röra min överkropp för jag skäms. Exemen kommer aldrig försvinna, men det är klart man har perioder då det är mindre, men aldrig går det att Bota. Jag är oftast väldigt torr i ansiktet - i t-zonen och ögonlocken. & det har människor diplom i att kommentera och påpeka. Mitt svar till dem är " hey, tack för att du påminer mig. Men jag vet redan att jag är äcklig och onormal. Känn dig normal och frisk du och lev livet din bruna jävel utan exem, alla har de inte så bra som du "

nu har jag skrivit av mig efter många jävla tårar.
usch, Jag måste fan börja prata med hågon.