Jag har kommit på att bloggen är mer som ett tidsfördriv för mig, där jag skriver lite då och då och ventilerar mig om både bra och dåliga saker. Och sånt som egentligen är helt onödigt. Men en blogg kan man använda som lufthål, ett ventilationsställe för känslor. Jag är inte helt öppen här, jag skriver inte ner mina djupaste känslor och allt som händer kring mig och i min kropp. I och med bloggen är öppen för alla så känns det inte som det är läge till det. Men samtidigt, det är MIN blogg och jag skriver vad jag vill. Jag ber ingen läsa utan det är upp till var och en.


- Jag ska ärligt säga att jag saknar oss.
Ingen verkar bry sig längre, du gör ditt och jag gör mitt.
Oavsett hur mycket jag ber till dig att lägga ner mer tid på oss,
så väljer du att inte göra det.
Det är riktigt jobbigt för mig, för det känns som att jag bara finns där, men jag syns inte.
jag saknar dig, jag sknar dig så sjukt mycket att det plågar mig.
Det gör ont från det jag somnar tills jag vaknar.
Jag är här bredvid dig, men ändå är du 100 mil ifrån mig. Så känns det...

Kom tillbaka innan det är försent.