Transvestiter, egna tankar.

Igår fyllde bergaskolan 40 år vilket vi skulle "fira".
Jag vet inte om man kan kalla det fira när man bara hade föreläsningar, sen fick vi såklart tårta.
Men jag kan säga att föreläsningen som hölls av en transvestit som kallar sig SARA, var riktigt rolig, intressant och det var en upplevelse om jag får säga det själv. Det är sjukt hur mycket en förläsning kan ge, även om det inte handlar om ens eget liv. Men jag tror de flesta lärde sig en hel del, för HON pratade inte så mycket om sig själv utan mest om hur vi ser på olika grupper av samhället, varför vi har så mycket emot de som sticker ut mer och inte lever som dig själv. Att vi tycker de är onormala, men egentligen vad är normalt? Och vem vill tillhöra den gruppen av människor? Alla är unika på sitt eget lilla sätt och man ska få vara precis hur man vill.
HON visade ett videoklipp på en rullstolsbunden kille som gjorde en bakåt volt med hjälp av en ramp som man använder för skateboards åkning, och så sa HON att den här killen kan något med sin rullstolt som INGEN av oss andra kan så vem av oss är det som är handikappade egentligen? Det som vi "friska" människor kan, kanske inte de "sjuka" (handikappade ex.) kan, men de kan oftast något som inte vi överhuvudtaget kan gör. Så man kan itne jämföra och se dem som en mindra värdig grupp. Vem vet, de kanske ser oss som kan gå normalt och ser normala ut som en hadikappad grupp? Det funkar inte att döma andra och se ner på andra, men tyvärr är det så att vanligtvis så är det så en människa fungerar. Vi dömer lätt genom att peka, skratta, skämta om dem eller helt enkelt bara tala illa om dem.
Samma gäller med transvestiter( och alla andra former av en människa). Många tycker det är fel att en man klär sig som en kvinna. Att det är äckligt, att man är sjuk i huvudet, att man inte är välkommen i samhället, att de ska hållas utanför o.s.v. Men de är också människor, alla människor ska göra det som de mår bra av och är lycklig med. Om en kille eller tjej är bekväm och lycklig i de andra könets kläder så ska de själklart få ha det på sig, för tänk om någon tvingat oss att vara någonting vi egentligen inte är, ha på något som egentligen inte är dig själv, då hade man heller inte mått så bra.
Jag kan också säga att när jag sett en man klä sig i kvinnor kläder har jag blivit ÄCKLAD och tyckt det varit smutsigt för mina tankar har alltid sett ut såhär;
 
Transvestiter prostituerar sig, de säljer sig själv och bär på konstiga sjukdomar och dricker bara alkohol.

Men efter föreläsningen såg min tankar hela annorlunda ut, allt bara vände. Den här mannen har ju fru och allting och han accepterar hans val att leva som han gör. Ibland är han Man, Ibland kvinna.
Hon/Han har ju även varit chef över slakthuset i Malmö, Spelat i en band i London, Jobbat som marknadschef eller något sånt och massa mer. Bra och stora arbeten har han haft!  Han är ingen som säljer sig, ingen som dricker alkohol helatiden, han har inga läskiga sjukdomar. Så Man ska aldrig dra alla över en kant. En del säljer sig säkert o.s.v men det finns dem som lever ett helt vanligt svensson liv också.
Jag tror alla fördomar handlar om räddsla och lite kunskap, Vi är inte vana vid att Leva med såna människor som väljer att klä sig i andra könets kläder eller byta kön eller vad det nu kan vara. Vi tycker det ser läskigt ut och när vi stöter på något som vi inte känner till, som gör oss lite obekväma så är det lätt att döma.
Det var, för mig, en väldigt lärorik och VIKTIG föreläsning som gav mig JÄVLIGT mycket.
Jag blir så glad över de människor som VÅGAR gå ut med att de är bögar, lesbiska, transsexuella eller transor o.s.v De har oftast gått igenom en jobbig kamp - säkert hela sitt liv när de börjar upptäcka att de känner "annorlunda" känslor, som de andra barnen inte gör. Man bli säker retad för man håller sig i bakgrunden eller för att ens betende är konstigt. De som har en annan läggning eller en annorlunda livsstil har oftast haft en jobbig uppväxt och det sårar mig, helt ärligt. DE ska få bli accepterade för precis den de är. Jag hade tyckt värdens skulle sett tråkig ut om alla var hetrosexuella och absolut inget annat. Absolut ingen annan som sticker ut - som en Man i Dam kläder. Min uppfattning nu är att det är lite fräckt att de finns såna människor :)
Sara nämde också i föresläsningen att 1/4 av människorna lever inte ut det som de känner, som i detta fallet då att de vill klä sig som en kvinna och får istället smyga med det. Så det finns säkert någon i ens egen vännerkrets eller släkt som har den hemligheten. Har jag 20 vänner kan 5 av dem vara en transvestit exempel. Undrar vem de är isåfall? haha. Det hade inte rört mig i ryggen, cool att ha en sån vän. Eller en bög vän, megafräckt! Jag hade varit stolt, en stolt vän.
Sara visade även en bild på en Läkare, en chef över någonting och andra yrkesmänniskor. De såg ut som vanliga människor som passade till deras jobb. En hade kavaj och var uppklädd - det var chefen. Läkaren hade sina kläder på o.s.v. MEN på fritiden var de kvinnor, chefen var säkert de på jobbet också ibland.
Det var iallafall Sara. Ibland var hon sara och Ibland chefen Cleas.

Jag har lärt mig att döma någon och kränka någon som man faktiskt gör, är inte den rätta vägen att möta sina rädslor eller okunskap. Jag tror dock inte en människa som lever "utanför" den världen med djupa hemligheter som detta inlägg handlat om kommer sluta döma helt. Man dömer många gånger människor omedvetet, genom att kanske kolla konstigt. Vi är programerade och födda såhär, de allra flesta iallafall. Att döma är något vi alltid gjort, mer eller mindre. Trots att det är långt ifrån rätt så är det så världen ser ut.
Men jag har som sagt lärt mig något, Sara gav många människor(de som lyssnade) en tankeställare och hon berörde en väldigt mycket.


Han har en hemsida: http://www.saralund.se/


Uppdatering.

Hej vänner♥ Hoppas allt är bra med er idag? :)

Måste börja med att berätta vilken tuff natt jag hade Natten till igår. 1. SOV ALDRIG med en katt!
- Vi passar min brors och hans familjs katt nu medans de är i Thailand i 5 veckor. Den heter Kalvin för den liknar en ko. Färgmässigt, dock inte storleksmässigt. Det hade varit lite illa! Iallafall bestämde jag mig för att han skulle få sova i min säng vi avslutade kvällen med Tvtittande och massa mys. En rädd men en extremt kel gó katt. Trots sin lilla kattkropp tog han mer än halva sängen och jag låg på MAX 30 cm. Redan där böev han dryg. Vi båda somnade, klockan ett vaknade jag av att katten gick på mig och jag som knappt kunde se i mörkret och med mina nyvakna svullna ögon, såg att den stod på mitt nattduksbord eller vad det heter med huvudet i min chipsskål som jag hade ställt där. Måste bara anteckna att denna katten ÄLSKAR chips..
Jag tog bort honom därifrån och la honom bredvid mig sedan somnade vi om.
Sen vaknar jag en stund senare igen av att Kalvin går på mig och nosar mig i huvudet, hans päls och morrhår kittlade mig i näsan och i ansiktet, ännu engång var han påväg till chipsskålen. Jag gjorde likadant som tidigare, jag tog bort honom därifrån och la honom bredvid mig. Ännu engång vaknar jag av att han går på mig och hans mål var samma som tidigare - CHIPSSKÅLEN! och nu började jag bli lack men kom snabbt på att jag kunde ställa upp chipsskålen på hyllan ovanför mig, att jag itne tänkte på det tidigare?! Nu kunde jag få sova gott!
Icke fick jag det! Vaknade av att han går på mig och lägger sig vi fötterna... Jag brydde mig inte och somnade om och när mamma väckte mig på morgonen låg han UNDER min säng LÄNGST in i hörnet. Hoppas jag sparkat till honom inatt när han låg vid mina fötter! HIHI! rätt åt den!

Igår var en ganska lungn dag, mådde mindre bra. Huvudvärk för tredjedagen i rad, vilket skrämmer mig. Har ALDRIG huvudvärk, ont i halsen och på sidan av strupen bultade det jättehårt och gjorde ont att jag knappt kunde prata eller svälja. Sen försvann det men kom flera gånger under dagen igen. Jag var ledsen och trött, och på dåligt humör. Vi lyssnade på en transa igår som hade en väldigt intressant föreläsning. Jag äcklas inte av dem längre! fick lära mig en hel del både om hur det är att vara transvestit och vilken kamp det är OCH framförallt lärde jag saker om mig själv! Jag ska inte vara så fördomsfull, alla är bra som de är! Oavsett om de är bögar, lesbiska, transvestiter, Transsexuella, Handikappade o.s.v. Ska skriva lite om det senare.
+ vi fick god tårta efteråt. Dock skrapade jag av denna förbaskade grädden som de alltid DRÄNKER prinssestårtor med! åt inte up för marsipanen mättande,den är ju godast!

Sen resten av dag spenderade jag HOS min älskling♥


Måste försvara mig till en viss del.

Jag började på Samhällsprogramet på Humanus i Lund och jag trivdes jättebra och skolan är underbar.
Men redan tidigt började jag bli sjuk - depression och ätstörningr vilket gjorde att jag var hemma väldigt mycket, antingen fick jag inte gå till skolan pga mitt tillstånd, eller så var det möten, eller så var det för jag mådde psykiskt dåligt och inte orkade. För att jag kände mig ledsen eller trött. Det var mycket på engång och det var verkligen katastrof, sen kan man alltid säga att det kunde varit värre. Men det var verkligen den värsta tiden i mitt liv.
Jag missade månaders arbete i skolan och samtidigt som jag skulle försöka samla krafter till att jobba tillbaka mig i skolan hade jag helt plötsligt vår-terminens arbete framför mig som skulle påbörjas och höst-terminens arbete bakom mig och det var tuff, för tufft att jag bröt ihop igen. Min hjärna jobbade inte lika snabbt som alla andras. 5x5 vet vi alla att det är 25, jag har iallafall vetat det sedan tvåan kanske, men nu kunde jag ha glömt och det tog mig minutrar innan jag räknat ut svaret. Man bli segtänkt, tappar ord och får svårt för att fokusera.
Jag bröt ihop igen iallafall och det jag jobbat upp med mig själv hamnade på noll igen. Det var en besvikelse men också en känsla av " jag bryr mig inte längre ". Jag kände känslor, väldigt mycket känslor men jag orkade inte bry mig. Jag fick jobba upp kurser på mitt sommarlov, jag fick aldrig tid att vila. Jag kämpade i ett år nonstop. Även om jag inte gick i skolan en stor del av tiden så var livet där hemma en kamp. Ångest över att jag inte fixade något i mitt liv, inte mig själv och inte skolan heller. Jag kämpade helatiden, jag var helatiden uppe i varv. Kroppen var uppe i varv och då blir man utmattad. Min mamma fick gå hemma med mig, ta ledigt från jobbet med den anledningen att jag skulle ha någon att äta med, någon som kollade mig och fick det att bli roligare att äta. Man känner dig som en 5-åring, man skäms och det är pinsamt. Jag kände så trots att det var min egen mamma, jag bad om ursäkt helatiden för att jag tog upp hennes tid.
Jag klarade inte av att göra färdigt kurserna över sommaren, så istället för att vara helt "ren" från arbeten när vi började tvåan så hade jag fortfarande massa som låg och naffsa mig i ryggen, så jag fick ingen bra start. Arbeten som naffsade mig i ryggen, helt utmattad efter sommaren (fast att de borde vara tvärtom - man kommer till skolan utvilad) och ingen kraft eller kämparglöd. Så jag hade fortfarande ettan arbete samtidigt som tvåan tuffa sanning sattes igång. Helvete vilket jävla tempo, vilka sjuka uppgifter. Allt gick försnabbt och allt var för stort och mäktigt för mig att hantera. Så jag gled igenom hela tvåan, jag var i skolan men inte på mina lektioner och ibland var jag inte i skolan alls. Och under denna tiden gjorde jag ändå uppgifter, jag försökte trots att jag inte var med på lektionerna. Jag kände mig instängd i klassrummen, jag blev yr och ledsen såfort jag skulle in där utan att vilja innerst inne, jag blev rädd. Ärligt, jag blev rädd. När läraren pratade var det ofta en massa mummel och kunde inte uppfatta vad de sa. Det gick inte att fokusera och koncentrera sig. Och det jag gått igenom, både med mig själv och det i min kropp och hjärna, skolan, vänner,press,familj så har jag blivit den jag är idag och jag är stolt över att jag jobbade mig upp till nivån normalt. Men mindre stolt över den jag blivit innuti och utan på.

Jag struntade alltid i mig själv och brydde mig alltid om alla andra. Jag hade bara fokus på det, att vara en bra vän. Om jag lyckades eller inte, det vet jag fakitkst inte. Men jag har aldrig tagit hand om mig själv, det är ganska nytt för mig. Jag har svårt att komma tillskott med saker, jag älskar människor men när de gäller allvarliga saker - som att söka jobb exempel, så vill jag bara dö för jag är så osäker på mig själv och min förmåga att jag inte låter mig själv ta steget och försöka. Jag är rädd för att misslyckas, trots att jag gör det väldigt ofta.
Människor ser så bra saker i mig, potensial, läsarhuvud och att jag gillar människor, lätt för att prata, men svårt för att försöka igen om något misslyckats. Men jag ser inte dessa bra saker själv, jag kanske hindrar mig själv från att låta mig själv inse? Alla de dåliga är jag medveten om, så lätt att fokusera på det dåliga. Ännu ett fel vi människor gör, speciellt jag iaf.

Just nu är jag i en kris. Igen. Jag hatar berga, Jag hatar Hotell och restaurang - JAG HATAR skolan och är så fruktansvärt skoltrött, ingen motivation till något. Jag vill Jobba och göra någon nytta. Jag hade kunnat börja på ett ålderdomshem, hoppa in då och då. Jag behöver bara komma ifrån skolan, alla ångest och all oro som jag helatiden tänker går och tänker på och känner i kroppen. JAG behöver komma bort, för min frånvaro är så hög att jag inte kommer få mina pengar längre. Jag kan se min och melas spanien resa som mål, jag kan ge mig fan på att klara detta och hålla ut till sommaren, jag har till och med pluggat i timmar ikväll! Men oavsett, både enligt mig och min mentor så är de svårt att hålla ut till sommaren med en motivation och med en eld i baken som jag bara inbillar mig att jag har. Om 2 veckor behöver jag säkert ta en paus och sen slarvar jag igen. Dessutom läser jag inte på heltid, och de måste jag göra för mina pengar. Så idag när jag hade samtal men min lärare fick jag nog och svor och sa att jag kommer skita i vad hon säger eller vad någon säger för oavsett om jag får eller inte så kommer jag gå på torsdagarna och fredagarnas lektioner, BARA FÖR ATT få närvaro och få heltid. Jag kan "låtsas jobba" för jag kan inte jobba upp mina betyg ändå så, tyvärr för har redan betyg i dem.

Jag har panik och mår långt ifrån bra. Det är förmycket på engång, det är så mycket känslor. Jag måste bara ta tag i dem en efter en och jag vet inte hur jag ska gå till väga. Men efter min resa med psykologer, läkare och kuratorer eller hur man stavar det så kan jag en hel del. Kanske ska ta och utnyttja de nu.
Jag har haft konstig huvudvärk idag. JA, enligt mig är det en konstig huvudvärk för jag har aldrig huvudvärk, men det är kanske så huvudvärk känns? när jag röre huvudet gjorde de jätte ont, precis som om min hjärna var en sten som slog mot kanterna i skallen helatiden och det spändes. Antagligen all stress och oro, jag måste lära mig slappna av i panik situationer.

Jag ville försvara mig, det känns som ett måste. När alla slänger ur sig alla dessa dumma kommentarer utan att tänka sig för, jag hatar alla frågor från allt och alla. Speciellt de som ska ta och skita i mig och mina val och mitt liv. De behöver inte ens titta på mig eller öppna munnen, det är tillräckligt som det redan är.
Jag är en väldigt känslosam person och då menar jag väldigt känslosam :| jag är väldigt känslig just nu så jag visar nästan bara en aggressiv sida mot personer som inte har med mig att göra, iallafall inte mitt inre.
eller så är jag ledsen, för minsta lilla.

jag ska fixa detta, det är allt jag vet.


Men visst skäms jag

Läxa

Hej bloggen och kära vänner. :) nu har jag inte bloggat på ett tag, tråkigt och har verkligen saknat det. Men det har varit mycket den sista tiden, både bra och dåliga saker vilket gjort att jag helt enkelt inte hittat tid eller lust.
Det är fortfarande mycket i dagsläget, men det är skönt att ta en liten break och skriva av sig lite. Oavsett om folk bryr sig eller inte, en blogg är för mig en dagbok där jag för ner mina egna tankar, frågor och annat allmänt om min vardag.

Just nu sitter jag med läxor, känns inte lönt att göra det för just nu är jag i ett tillstånd och situation där jag inte vet om jag ska fortsätta skolan, det kan jag skriva mer om sen. Har en hel del frågor och funderingar och allt är kaos i mitt huvud.
Men iallafall så sitter jag här i ett ganska städat rum, med alla lampor tända och tvn igång. Musik i öronen och en massa papper och böcker överallt. Har skrivit om alkoholpolicy, vilken handlar om vilka regeler som gäller för personal och för kunderna på rastaurang/krog. Ganska intressant och inte alls svårt. Sedan blev det näringslära och det håller jag fortfarande på med, har kommit halvvägs. Ska bara skriva lite kort om A,D,E,K vitaminerna. Vad de är bra för, vart de finns, vad som händer om man får brist på vitaminet och vad det berikar. Så det är inte så mycket, men det var en uppgift vi har användning av till provet vi ska ha snart någongång. Nu ska jag fortsätta och även hoppas på att min älskling ska ringa snart, den biffen är och tränar.

MÅSTE dela med mig av min favoritlåt just nu, den spelas OM & OM igen. Både i Melas bil, i mina hörlurar från mobilen, på min dator. Hmm den är spansk, JAG ÄLSKAR spansk musik. riktigt nice är det även om jag inte fattar err skit men så är det! ;)

går inte att ladda upp videon just nu, testar senare. men här är länken så länge!
http://www.youtube.com/watch?v=PwrkGtjj8b4

kram, lyssna o njut!

studiedag och nova

Hallå där ute i detta måndags bus väder :) Hur är det med er idag?
- Själv är man fortfarande extremt illamående, så mat äter jag knappt. Men annars är det bra med mig!
saknar min pojkvän dock.

Idag hade vi studiedag, så alla på hela berga var lediga. Härligt! Blev en lång morgon i sängen men for hastigt upp när jag bestämde att åka till nova med pernilla. Åt en liten frukost som bestod av ett glas yoghurt och en apelsin. Får inte i mig så mycket mer än så.
Sen blev det en snabb runda på nova för pernilla hade en tid att passa, men jag hittade iallafall ett par jeans och nu fattas bara en lite festligare tröja och en rosa/aprikosfärgas stickad från gina som jag blev kär i. :*
Den inhandlas på Onsdag! Har ingen bra bild på mina jeans, speglen är så skitig att man inte ser ett skit på fotot jag försökte ta på dem. De är korta i benen, de slutar vid anklarna. Men så var alla modeller på gina, men det är snyggt tycker jag, benen ser smalare och lite kortare ut dock men det är bara bra.

Nu ska jag kolla lite tv, sitta lite vid datorn och dricka bubbelvatten. Väntar på top model!
Saknar mitt hjärta så jädrans mycket!♥



jag har börjat äta apelsiner som fan,
trots att jag inte tål det. men gud så gott det är!


hemma igen efter dagar i Lund

Här sitter man med världens illamående och lyssnar på spansk musik. Blir väll så när man är tillsammans med en chilenare. Man har ju sina favoritlåtar! Önskar jag kunde snacka spanska, kanske ska man gå någon kurs bara för skojs skull och det kan vara bra att kunna om pojkvännen och familjen snackar det. Kul att veta vad paola säger till mela & simon när hon skäller på dem på spanska! hihi (a)
Fick tabletter idag som hjälper mot illamående, trodde inte på det men visst gjorde det de! Men känns som jag behöver ta en till snart. Hela magen knyter sig och spyan i halsen, hatar detta helvetet! tur det snart är över.

Iallafall, så har jag varit hos mela ett par dagar nu. Skönt men samtidigt jobbigt, för jag har fortfarande dåligt samvete sen vet jag heller inte vad han tänker. Aja, det kommer bli bra.
Igår snackade simon, mela, elin och jag och melas mamma och pappa om vår spanien resa till sommaren som vi ungdomar ska göra. Åker nog allla tillsammans samma helg vi slutar skolan, sen åker elin och simon hem den 20 juni, för elin fyller 18 den 21. Men Mela och jag stannar kvar och myser i spanien och värmen! Jag är taggad, det är bara att boka sen är det klart. LÄNGTAR att få spendera sol,bad&värme och mysiga kvällar med min älskling!

Ska hinna gå ner 5 kilo till sommaren, jag har ett mål och nu ska jag kämpa. Direkt efter 3 febuari när skitet är över, ska jag ta tag i vad jag äter & börja träna. Någon som har några bra tips på hur man kan hålla sig borta ifrån sötsuget? Tips på hur jag går ner på ett bra sätt? Något jag ska tänka på? hmm..

Aja, nu ska jag tycka synd om mig själv trots att jag bara har mig själv att skylla.
Sova en stund, sen fixa sig och sedan dra till Parkgatan och spendera tid hos min kusin och några av hennes små vänner. Blir en lugn Lördag. :)

Kram på er alla!♥

mela frenk.

Jag älskar honom♥


ge mig lite sömn.

Idag har jag verkligen inte gjort någonting. En utmattad Lina somnade på den trånga fullpackade bussen och hade tydligen lagt huvudet på Charlys axel medans jag sov, för jag vaknade på axlen och min nacke gjorde ont. Inte alltid lätt att hålla huvudet uppe när man sover och inte har någon kontroll, eller hur? ;O
Jag gick som en Zombie hem, hade följe med johan för han bor ju bara några enstaka hus ifrån mig. Jag orkade knappt stå, prata, röra mig eller något och så är det fortfarande. Är så fruktansvärt trött & yr men vågar inte lägga mig ner för då lär jag somna på stuts och då lär jag inte somna ikväll. Men jag känner mig mer död än levande så tror jag slutar ögonen efter bloggandet och låter John Blund utföra sitt jobb!


Någon mer än jag som älskar att sova ? :$



kort inlägg!

Jag vill komma igång med den nya bloggen efter att någon förstört min andra.
Jag vill ha en fin layout, header & massa annat roligt. Får fan ta och fixa det snart.


Kommer dock vara off ett par dagar till eftersom jag inte mår så speciellt bra.
Men jag uppdaterar lite korta inlägg lite då och då för att ni ska veta att jag faktiskt lever trots allt. hih!

Sen jävlar blir det ändring, kanske?!

/:

Jag vet inte om jag orkar mer.

Min finaste prins♥

Jag är så jävla stolt, så jävla lycklig.

Irritation på hög nivå idag!

Det har varit ett farligt snurrande fram och tillbaka i mina tankar idag, varken mela eller jag har varit på topp. Irritation som legat och puttrat som såklart gick ut över varandra HELA DAGEN. Först har vi triggat igång varandra genom att göra och säga saker till varandra som vi inte tycker om och uppskattar och verkligen peekat varandra om allting. Man har verkligen inte kunnat låta bli! sen har vi blivit sams igen i max 20 minuter sen har det börjats igen och såhär har det varit om och om igen heladagen som sagt. Har levt på nästan noll i matintag idag så det kan också spela roll, men inga tvivel på att jag vaknade på fel sida. En mindre bra Tisdag kan man säga.

Efter skrik, smälla i dörrarna, otrevliga spydiga kommentarer kom vi iväg till nova och robin hämtade vi upp i stan. Hittade en kavaj som jag köpte så nu fattas bara klänningen & jag börjar få panik. TÄNK så hittar jag ingen, vad gör jag då?! Hmm, smått stressad lina faktikst.

Spelat lite call of duty idag också för att försöka lugna ner mig och tänka på annat, men det var en dålig ide för jag som är världens sämsta förlorare och som har världens minsta tålamod blev inte en bättre idag. Men samtidigt, -  den timmen jag spelade med mela var ändå rolig för jag älskar spelet och jag kände mig ganska lugn efteråt så mela och jag låg och gosade och tog lite mongobilder, vi är ju ett sånt gulligt par!? hahah!

Nu sitter jag trött som en get & kollar American Pie - naked mile, med simi. Vi kan inte sova .. men jag tror att om jag bara lägger mig ner kommer mina ögonlock falla som tunga sten sen kommer jag sussa gott på soffan tills jag vaknar eller blir väckt av i detta fall simi. Hmm.. Kommer jag orka gå ner och lägga mig hos mela då? jadu, det återstår att se.

Ha det bra, mitt letade efter nyårsklänning fortsätter imorgon. Hoppas ni inte är lika sent ute som jag är, fy på er isåfall! ;) Godnatt♥

Frukost på sängen.

Mela & jag vaknade vid 11 idag av att hans mamma kom ner och letade efter något. Sen kunde vi inte somna om så vi startade skräckfilmen som jag inte hann se klart inatt för jag somnade såklart, ovanligt? nej! Mela såg klart den men fick stå ut med att se den engång till imorse. Mitt i filmen kommer Paola - melas mamma ner med frukost och varm oboy på en bricka. Gottgott och väldigt mysigt kan jag säga. Så där låg vi och smaskade i oss av det goda.
Efter filmen slet vi oss upp från sängen och jag gick raka vägen in i duschen. Mycket skönt.

sitter själv på älskling rum för han & hans pappa kollar bilar - mela ska få en ny bil. Vi kollade på en igår som mela verkligen tyckte om & de kanske ska kolla på en till idag. Man ska inte ta det första och bästa utan det är bättre att kolla runt först. citat av melas pappa " Sluta va så kåt på allting mela, du vill ha allt du ser direkt ".
hahaha så sant så!

Jag är jättesugen på Nova idag & rean, men har inga pengar med mig till mela.
Måste ha en nyårs klänning, nya jeans, skor, tröjor, mössa, smink.
Men så rik är inte jag /: buhu. det löser sig nog hoppas jag. Nu ska jag ner och spela Call og duty, favvospelet!♥
mela sa en sån gullig sak igår; - lina, det är så kul att du tycker om att spela detta...
jag; - vadådå?
mela; - det är kul när man har något att göra som båda tycker om ..
jag; - mm mela .. :)

HAHHA, så vårt gemensama intresse är tvspel, låter kanon va?! ;D


kram på er!♥


det tog långtid att skriva.

Jag har inte många vänner kvar. Om jag ska se det positivt eller negativt vet jag faktiskt inte. Konstigt känns det, men dem jag har kvar är de äkta och i skolan har jag lärt känna nya som är så underbara! Förr var jag en tjej som gjorde allt hon egentligen visste var fel, - jag umgicks med helt fel människor. Människor som tog droger, hade polisen efter sig, drack ständigt och bråkade och var oärliga. Jag tog aldrig droger, ALDRIG. Men jag drack, gick på lögner, blev sviken och jag svek själv min familj & de som verkligen var mina vänner. Jag kunde inte se verkligheten min osäkerhet och de jag umgicks med hindrade mig från att se den. Jag blev hjärntvättad från verkligheten, jag hade inget liv för allt handlade om dricka, bråka, förstöra, pengar, gråta, såra och bli sårad. Och de flesta vet att det är långt ifrån så det ska vara och så man vill leva. Jag gick igenom en fas där jag ville bli bekräftad på att människor ville känna mig och umgås med mig. Jag vill faktiskt kalla det för en bekräftelse, för så var det verkligen. Jag ville att folk skulle se mig, oavsett om jag gjorde något bra eller dåligt – jag skulle helt enkelt synas oavsett vad! Handlade väll mycket om uppmärksamhet också för det fick jag inte direkt som liten vad jag kan minnas, inte av killarna i alla fall och i tonåren är det ”number one” – trots att man inte vill erkänna och inse det. Jag fick mycket uppmärksamhet – för kroppen jag engång hade, brösten och mitt oacceptabla beteende. Och det mådde jag bra av så det visade jag gärna upp för människor som egentligen inte hade mig att göra för fem öre. Så slampigt så det inte finns, döm mig idag hur ni vill.. Men en sak kan jag säga – jag mådde väldigt dåligt. Både av det som hände med mig och annat runt omkring som jag fick gå igenom samtidigt. Jag skyllde allt på alla andra, jag hade alltid ursäkter. Men idag vet jag att jag var en stor del till det helt, verkligen inte allt men jag hade kunnat stoppa helvetet tidigare. Idag skyller jag på mig själv när mitt förflutna kommer upp i mina tankar och spökar, jag tycker så synd om min familj som jag sårade men som jag idag bett om ursäkt till och älskar över allt annat. När jag började dras in i detta dåliga umgänge som jag hängde med i ungefär ett år, hade det precis hänt en hemsk sak med mig på nyår. Jag var förstörd och jag är fortfarande ledsen och äcklad. Det kommer jag vara för livet. Jag kände mig smutsig och värdelös och sökte bekräftelse hos andra att jag inte alls var smutsig och äcklig som jag själv tyckte att jag var. Jag fick medlidande och ömhet, jag trodde jag var trygg, för trygghet var det ända jag kände då och det som jag verkligen visste att jag behövde. Jag var desperat. Nästa nyår – nyåret till 2010 hände det ännu en sak MEN som fick mig att tänka om – att det umgänget, det livet, det jag kände fan inte är värt att förstöra mitt liv och mig själv psykiskt. Det som hände var att jag blev nerslagen bakifrån av en avundsjuk tjej. – Hon hoppar på mig och jag landar i marken. Jag slår i käken och hakan, som senare blir väldigt blå och öm. Jag skadade benen och armen. Hon larmade slag efter slag i huvudet på mig tills någon äntligen drog bort henne för jag kunde inte göra ett skit. Hon satt på mig och hon är dubbelt så stor som mig. När jag stod på benen kände jag att det sved på mitt högra lår, men brydde mig inte så värst för jag anade att det var ett skrapsår bara. Men jag kände att strumpbyxorna var sönder och slog bara en snabb blick ner då jag även upptäcker att det forsar blod från benet och att det bokstavligttalat sitter glasskärvor intryckta i benet. Jag får panik, drar ut de bitarna jag kunde se och sedan fick jag hjälp av några snälla människor. Idag har jag 2 ärr – ett som är lite mindre men ett som är ganska stort. Och jag äcklas av dem. Efter denna händelsen insåg jag att det räcker med skit nu, tänkt att det skulle krävas våld innan jag skulle förstå det. Jag trodde det skulle ta slut, att jag skulle kunna slita mig ifrån de människorna men nej, utan det tog ungefär ett halvår till. Det var fruktansvärt att slita sig loss, det var så svårt. Jag var nog rädd – de visste saker om mig som ingen borde veta, de hade pengar som var mina. Men jag levde ständigt med deras skitsnack om mig och ryktena de skapade om mig och allt de lurade mig om, så jag sket i vad de visste om mig och mina pengar – jag skulle börja leva om på nytt. - Jag känner mig stark som klarade slita mig ifrån något som fick mig må så dåligt och som gjorde mig till en dålig människa med dåliga rykten. Egentligen kan man undra hur det kan vara så svårt att gå ifrån något som får en att må dåligt och som man egentligen inte vill utsätta sig för. Men är man sårbar och osäker och går in en ett såkallat ”liv” och börjar göra precis som alla andra, börjar tro en massa saker – så som att man är bäst” jag kan göra vad jag vill med vem jag vill för jag har alltid någon som skyddar mig”, att man är oövervinnlig så är det inte länge så simpelt att bara ”gå därifrån” och låtsas som ingenting. Kan jämföra med alkolism – man levet ett liv under en långtid men när man väl inser hur fel det är och hur dåligt det är för en själv så är det inte så lätt att bryta sig loss sjukdomen. Och dåliga umgängen är som en sjukdom, - farlig & man behöver medicin. (Hjälp i detta fallet). Så man måste våga be om hjälp, men det krävs en hel del mod för många. Sommaren 2010 träffade jag Min nuvarande pojkvän som idag är allt för mig, finns inga ord på hur mycket jag älskar honom. Det kändes rätt ända från början i och med vi redan visste att vi gillade varandras utseende iallafall, för det var ständigt blickar, blinkningar och småprat i skolan. Vi har det superbra när det väl visar sig hur mycket vi tycker om varandra, men vissa dagar är det mindre bra. Antar att det är så för alla, - om inte så är det så för oss i alla fall.

Och jag är glad över att jag får leva livet tillsammans med honom och hans fina föräldrar och lillebror. Om ni läser detta så är ni guldvärda. Känner mig verkligen trygg hemma hos er, tillsammans med er. Känner mig betydelseful, omtyckt och stöttad. Om jag skulle må dåligt är det kanske inte så att jag går och pratar med er direkt, men jag vet att jag har chansen att göra det ifall jag verkligen behöver och det känns väldigt bra och som sagt, det är en trygghet för mig att känna så och veta att jag alltid är välkommen. Det verkligen kärlek och värme i er familj och ibland vill jag bara krama om er alla och säga hur fina ni är och att jag älskar er! & tack för att jag får vara här så mycket som jag faktiskt är. NI gör detta till ett andra hem för mig. Ni är bäst!

Ny blogg!

nu har jag fixat en ny för den andra fuckade! Hoppas det inte är förvirrande för er läsare, häng med så gott ni kan! :) ♥

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0