done.

Mötet avklarat och jag bröt ihop!
men det finns en lösning som jag är ganska taggad på men nack delen är att jag inte tar studenten med vännerna, utan får bara ett bevis på papper att jag klarat mig igenom gymnasiet. det suger och det är riktigt jobbigt. Ska träffa roland imorgon och prata mer om möjligheterna som finns :) & börja prata med kuratorn. De var något som de verkligen tycker jag behövde och behöver. Kan hålla med, det är mycket just nu & det tycker älskling också. det är honom jag gråter hos om kvällarna och om nätterna. Han stöttar men jag behöver någon mer som kan sin sak, det ända han kan göra är att försäkra mig om att han finns där och gern mig allt stöd jag behöver och all sin kärlek. det hjälper mycket! min underbara pojkvän<333

min liv kommer lösa sig, allt kommer bli bra. Bara för jag är 18 är jag inte vuxen och kan ta hand om allt själv, det gör ingen. Inget vänder över en natt, jag behöver hjälp och den ska jag öppensinnat ta emot och det kommer bli en bra framtid för mig också!

Nu ska vi snart iväg till åkesson och ta det lungt, sen ska simi, älskling och åkesson träna. Jag hoppas som sagt över, pga min förkylning. så jag ska bara kolla och se dem lida. Men nästa vecka är det min tur att plågas! MMA!
haha, kommer dö.

tack mamma & älskling för er stöd.
ni är underbara.

FÖRBANNNNNNNNNNNAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Här sitter en mega förkyld lina och är så fruktansvärt förbannad!
Åkte till skolan idag, missade omkring en timme i kallköket för jag skulle till ungdomsmottagningen.
Där började min skitdag! när jag skulle tala om för min mentor att jag skulle dit så sa hon att det var dåligt av mig, för jag missar värdefulla minutrar och att hon skiter i vilket, att hon skiter i mig och vad jag gör. Som vanligt får man såna svar, de får alla. Blev förbannad och stack dit för att uträtta ärendet. Kommer tillbaka till skolan och köket, taggad och glad att ha tagit mig till skolan trots att jag inte ville men jag ska ge mig fan på att fixa detta till sommaren. Jag frågade vad jag skulle göra och det blev för min del BRÖDBAKNING. bara för att jävlas och jobba över i köket tog hon ett bröd som skulle ta 2-3 timmar att göra. Jag stressade, sprang mellan redskapen och alla livsmedel och produkter jag skulle använda.Kaos, men jag skulle banemaj fixa det!

Under tiden degen skulle gäsa sin första omgång i 40 minuter passade jag på att äta, då var klockan runt 12. För jag skulle inte hunnit ätit annars om jag inte gjort det då. Och det fick jag en jävla utskällning för.
Hon stod 10 cm från ansiktet och skrek så jag blev döv näst intill, hon högg tag i mina handleder och drog och tryckte hårt, hon slet upp händerna från bunken med deg som jag arbetade med så det nästan föll i golvet sen förnedrade hon mig inför hela klassen. Jag var så jävla nära på att kasta degen i golvet och säga " här din jävla idiot, torka upp det själv och gör ditt eget bröd " och sen lämna platsen. FÖR så gör inte en mentor, en lärare mot en elev. Jag ville bara göra mitt bästa, men hon är som hon är. Hon hjälper inte sina elever, är känslokall, förnedrar en och skiter i en. misslyckad människa i sitt yrke!
Sen fick jag ta all jävla 1000000 kilos disk och fixa det själv och ingen anna fick hjälpa mig sa hon?! vafan är de egentligen, vi är alltid två där inne för att det ska gå fortast och dessutom hade jag mitt jävla bröd kvar att göra.
så ag fick göra det själv men jag satt inte tillbaka allt på sin plats, för det kunde fan hon själv göra!
ovanpå det skulle jag ta golvet också, men det lämnade jag också åt henne!

jag blev så jävla förbannad men gjorde klart degen ändå, sedan glömde jag bort att brödet var i ugnen. så jag byte om och var redo för att sluta, för vi skulle sluta. Så kom jag på brödet och gick in i köket för att ta ut det, men kom på att jag hade vanligta kläder på mig vilket man inte får ha. Så det fick jag också en utskällning för det och skrek och fråga varför jag bytat om och då svarade jag att vi slutat ju. Då sa hon " du kan lika bra dra härifrån " och då sa jag kaxigt och sträckte på mig och tittade på henne och sa " Ja, jag är påväg lana "

Ska på möte med henne idag om hur vi ska lösa mina dagar då jag inte går i skolan, tillsammans med syo och rektor. Vill skita i mötet men mamam tvingar mig för hon är också ganska pissed off på denna människa som ha NOLL respekt. Bud på att anmäla den jävla bitchen, för man drar inte och sliter i sina elever och klämmer åt deras handleder så de gör ONT!

förlåt men snart fotar jag in hennes ansikte, jag blir så jävla ledsen och förbannad!
Här stressar jag mer än någon annan för hon ger mig den uppgiften som tar längst tid att göra, så får man på fan för det sen. Usch, kräks på såna typer! ska bli jävligt kul att skälla ut henne idag inför rektor och sedan ha en mamma som också trycker på, för mamma har hon också BEHANDLAT fel. Så familjen lindwall är jävligt arga nu!

Nu väntar jag på att älskling och emil ska bli klara så de kan köra mig till eslöv och till mötet!
sen ikväll ska jag titta på när de tränar, jag hoppar över pga min jävla förkylning.
sen sover jag hos bby<3

sjuk

Förkyld, hängig och febrig. inte kul! Jag och älskling ska dra till hemmakväll snart och hyra lite filmer och jag ska också till affären och köpa halstabletter. Sen blir det film&mys men även COD! måste nörda ps3 (a)

vi ska även prata och kanske boka resan idag till spaninen, yiipiiee.
nu ska jag be min man öka farten så vi kommer iväg,

loooove♥


:|

jag går och håller inne allt utan att egentligen prata med någon och tillsist efter månader så går det inte längre, bägaren blir full och svämmar över. Jag gråter för minsta lilla, jag tar skulden för allt som händer, jag anklagar mig själv och är negativ mot mig själv 24/7, jag bli för fokuserad på fel saker som sätter sitt som en parasit på hjärnan då jag både dag och natt tänker på det. När jag är vaken och till och med när jag drömmer.
Jag vet inte varit jag ska vända mig, för jag har gått igenom detta innan trots att det var milijoner gånger värre då. Men jag är som jag är, jag håller käften och ber inte om hjälp.
Nu har det som sagt blivit för mycket och jag vill bara bort, jag vill bort så jävla gärna. Jag drömmer mig iväg varje dag, tänker på hur bra jag egentligen har det fast det kunde varit 100 gånger bättre. jag vill bara bortbortbort!



Jag blir så jävla ledsen över att vi inte tar vara på varandra..för vem vet vad som händer om en minut, om en timme eller imorgon? Jag vill vara säker på att jag lämnar dig lycklig varje dag när vi går och lägger oss eller åker på vars ett håll, jag vill vara säker på och känna att jag gjort mitt bästa idag, för just dig och oss.
Allt kan hända, ingen går säkert. Någon kan hastigt lämna oss i sorg och saknad, vilket många varit med om. Därför måste människor, VI älskling, ta vara på varandra. Vart enda sekund, vart enda andetag.

för jag tänker inte tillåta dig leva olyckligt med mig, för då är du värd någon bättre. För du är värd det bästa.
Älskar dig.

nu är di himma !

Idag kom mina föräldrar hem från semestern. Med sig till mig hade de lite härliga saker från body shop, 2 av mina favorit mascarer och kaiserschmarrn. Gott! tackar för det. Skönt att ha dem hemma, så länge de är på humör. haha!

- Idag vaknade jag upp bredvid min kusin felicia och kände genast att jag mådde skit och att något är fel, håller jag på att bli sjuk? Feber, täppt i näsan och allmänt trött och tung i både huvd och kropp. Jag somnade iallafall om och vaknar av att min käraste pojkvän ringer och jag HATAR att bli väckt och det gick ut över honom, sen spårade det ur. Men vi löste det! :) Sen kom sandra hit och myste och bara tog det lugnt en stund sedan kom mela och körde henne sedan till sin pojkvän. Mela lämnade av henne sen körde hem mig sen stack han för att gratulera sin morbror som fyller år efter 12 slaget. De har en tradition att komma runt 10 och fika gott och vänta in tolv slaget, sedan sjunger dem och blir paketöppning. Lite kul faktiskt, för sånt är inte en vanlig svenne van vid.

Ibland när jag ska bort till melas familjs vänner o.s.v blir jag helt nervös, trots att jag träffat dem 100 gånger innan.
Ni vet... hur ska ja säga det? Sådana ICKE svenskar har en tendens att hälsa med massa pussar på kinden och kramar och ett jävla ståhej vilket är förbaskat mysigt men även för en NYKOMLING( som jag trots efter dessa 7 månader är och kommer alltid vara och känna mig som), en viting och svensk som jag är det läskigt, för man vet aldrig om man ska hälsa med en puss på kinden eller en kram, för det är olika för varje gång. Eller TÄNK OM jag ger en puss på kinden men den andra inte planerat ett ge en tillbaka, så blir det bara så pinsamt. Därför håller jag mig i bakgrunden för för mig är det ganska nytt, obehagligt och ovant.
Och när alla spansktalande människor flockas runt omkring mig och jag bara hör spansk fågel/kråk sång, känner man sig lite smått efterblivet och utanför. alla fattar spanska FÖRUTOM JAG. snyft och man vill heller inte sitta och avbryta och vara allmänt störig och verka ännu mer efterbliven genom att sitta och fråga " vad sa du? varför skrattar ni? jag fattar inte? förklara... hallå? VAD SA DU NUUDÅ? "
nix, jag förblir vitingen och svennen in the FRENK FAMILY! Där är jag bonnen, vitingen som man spelar shack med på sommaren, latmasken, godismonstret & icke kött älskaren! men jag tycker om dem ändå, de är oftast snälla :)

Nu ska jag avsluta, för jag är trött. får hoppas jag mår bättre imorgon!
ska sova lite och vänta in bebi.
höres, kram♥

NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!

Känns som jag borde ta tag i allt som behövs göras här hemma, herregud vad man har för ansvar att ta hand om ett hus. Tvätta, plocka undan, tömma disk, fixa mat(fast jag inte gjort det mer än 2 gånger på snart en vecka, glömmer äta). LÅter inte så värst farligt men det är jobbigt, att bo i ett hus helt själv kommer jag aldrig göra. Jag tror jag håller mig till en lägenhet när det blir aktuellt.

Jag ska nog ta och tömma diskmaskinen, fylla diskmaskinen med all disk,plocka undan i tvrummet, torka av i köket och städa toaletterna, damma och dammsuga, städa mitt sjukligt stökiga rum, tömma sopor o.s.v.
- jag vill dö bara jag tänker på vad som behövs göras... aja, det måste fixas idag iallafall.










bilder


Elin, Jag, Älksling, Charly, Robin, Åkesson & matti ♥
Ni gjorde dagen till den bästa på länge, underbart att jag fick
spendera den med just er.

♥ bästa!

Felicia Kusin & jag♥

lite påverkade, gammal bild.
Mamma&pappa♥

UPDATE!

Hej bloggen, nu är sportlovet snart slut och jag har verkligen inte gjort ett skit. Soffan har varit mitt liv denna veckan tillsammans med pojkvän och kompisar. Dock har jag åkt skidor med pojkvännen och vännerna i Måndags och har lidit av träningsvärk, men fyfarao vad roligt det var att stå på skidor igen. Flera år av träning har gett reslutat och jag åkt bättre än vad jag någonsin gjort. Backarna var som gjorda för mig, riktigt sköna att åka i. Väldigt underbart och vill bara åka mer och mer. - synd jag tackade nej till österrike med föräldrarna. Menmen.
Sen har det blivit en kväll med sing star med sandra och drinkar, nice! Det har även varit jobbiga minutrar med ilska, tårar. Både från min och sandras sida men det har löst sig, vi har stöttat varandra.


- katten har gått mig på nerverna. Den har kissat på golvet i köket, även bajsat. Den har kissat på en dyna i köket som jag fick tvätta och skrubba förhand, även i soffan TVÅ gånger. Skrubba i evigheter där också, men det luktar fortfarande lite så vi får antagligen köpa en ny soffa eller skicka dynorna på Kemtvätt. Så efter den händelsen så skickade jag in katten på toan och nu har den fått ligga där. Går in ibland och klappar den, men jag tål inte katter egentligen och dessutom gillar jag inte denna katten för den delen heller. Den är verkligen handi.

Idag ska jag städa huset eller iallafall börja så smått för här ser ut som ett bombnedslag.
Sen ska jag med älskling som ska börja träna MMA. Hoppas jag får hänga med in och kolla...

Nu ska jag och sandra fortsätta kolla på bert och mysa under täcket.
Jag behöver verkligen duscha också. går dagens smink och är förjävla ofräcsh och luktar som en häst...
Laddar upp lite bilder senare från skidåkningen. pussssss&kraaaam♥

SNABBIS

Sitter hemma hos min älskade pojkvän och väntar på att hans pappa ska bli klar med maten, vilken är närsom. Så det blir ett snabbt inlägg.

Vi passar huset och efter maten ska vi handla till morgon dagens äventyr, ska bli så roligt! SKIDÅKNING I VALLÅSEN! mysigt och det ska bli massa bilder med min bebi<3

GÄSTBLOGG!

Lina du är den underbaraste flickvänen ever<3 älskar dej med hela mitt hjärta och kommer alltid att göra<3 älskar dej för den du är bebi<3 älskar att jag kan vara mej själv med dej och det är jätte viktigt<3 love u <3

/ din pojkvän.


LAJSGÖÄLJD

Det var en jobbig morgon men sen kom min kära kusin felicia och umgicks med mig och hon är fortfarande kvar.
Vi har bara degat i soffan hela dagen och kollat tv och data. Mysigt det också, finns inte så mycket att göra i denna by.
Senare kommer Mela och hämtar upp mig och felicia för vi ska till Malmö och lämna en sak till vår vän camilla.

Blir en liten roadtrip såhär en lördag, blir en slapp kväll idag också. Är jättesugen på att festa till det lite, men det tar vi imorgon med sandra och rasmus förhoppningsvis om inte planerna blir ändrade.

Ska nog fixa ihop lite käk till mig och felicia snart. Får väll Bli någon pasta och sås till de och kanske ngn sallad till det!


ÄLSKAR MIN KUSIN OCH POJKVÄN MEST I HELA VÄRLDEN!

Me



Idag fick jag en anonym kommentar på bilddagboken att jag såg "förjävlig ut".
Det tackar man för :)

STRESSSS

Detta blir ett stressiget och efterlängtat blogginlägg,
ska skriva mer senare när jag kommer hem ifrån mina ärenden.
Jag ska till skolan och hämta lite saker i mitt skåp, försöka få tag på roland och
prata om hur vi ska lösa min skolsituation, iallafall boka en tid med honom.
Sedan vänta in ellen så att vi kan åka hem till mig och bara mysa.
Passar huset i en vecka, föräldrarna är och åker skidor i ÖSTERRIKE.
thihi, måste sticka. bloggar senare! pussen!♥

ska lägga upp lite bilder på dagens outfit och sånt senare, om jga kommer ihåg.

BTW, älskar min pojkvän. tider bara flyger iväg. snart 7 månader!

panik.

Jag känner igen denna känslan, jag har upplevt den innan och jag är rädd.
Jag är trött på att gråta, jag är trött på att vara förvirrad, trött på att bli behandlad som skit.
Trött på att ingen lyssnar, jag är så less på att offra och ändra på så mycket när inget
blir bra ändå så.
Jag känner hur tvångstankarna är tillbaka, det var precis såhär det började sist...
jag är rädd och jag har inget hopp.


SEGASTE POJKVÄNNEN!!!!

det tar 20 minuter att köra från lund till löberöd. Nu har jag suttit här en timme efter det han sa att han skulle köra...
hatar när han gör så, verkligen hatar det! alltid samma sak, seg och sen till ALLTING!

Philip Nilsson... Saknar dig.



- Saknaden är enorm, jag tänker på dig varje dag. Det gör vi alla.
Livet är inte rättvist.. jag blir så arg. Ingen förtjänar att dö, speciellt inte en ung kille som du som har hela livet framför sig. Vi tänker på dig, vi sörjer fortfarande och kommer alltid att göra. Tårarna kommer alltid att rinna.
Du är så nära, Men ÄNDÅ så långt bort. ♥

jävla katt & alkohol!

Tjingeling, allt bra med er? :)
- med mig är det bra. trött dock, fick inte så mycket sömn denna natten heller.

Igår Kom sandra till mig runt 5 tiden och det var jättetrevligt att ha henne här. Vi åt mat med mamma&pappa och deras vänner som var här. snack, skratt och massa mys för min och sandras del.
Dock gick vi och la oss ganska tidigt för vi var så trötta, john blund hade verkligen varit på oss igår!
Men när vi skulle sova står musiken på högsta volymen, sängen vibrerade och trots att jag lyssnade på musik från min telefon och hörlurar kunde jag höra allt igenom. Det var så drygt så jag gick faktiskt ner och sa till att vi skulle lägga oss så de fick gärna sänka, iallafall lite. Mamma och petra, fulla och glada brydde sig inte... Sandra och jag lyckades somna vid 1 men vaknade igen 2 av att de sjunger singstar, på högsta volym! & när mikrofonerna kommer för nära högtalarna eller för nära varandra piper det och blir typ kortslutning eller något och det hände helatiden men de brydde sig inte utan sjöng ändå. Förstår ni vilket OVÄSEN de förde!? jag gick ner för att hämta vatten åt sandra och ser då att katten kissat på våra nya dynor till stolarna i köket! fick ju köpa nya för kattjävlen kissat ner de andra. Han inte ha de nya mer än en halv dag innan katten pissade på dem. Inte tänkte mamma torka upp det trots att det är hon som valt att TA HIT KATTEN! så jag fick ju göra det och märker då också att katten bajsat på golvet och blir fly förbannad - klockan var HALV 3 på natten och jag fick ta undan efter katten när det inte är mitt ANSVAR!
så jag säger till mamma, men inte bryr hon sig. så fick kalla på pappa så hjälptes vi åt. Torkade upp det och gnuggade golvet med lite medel. Sandara och jag gick ner och sjöng singstar med dem till klockan 4 kanske, sedan somnade vi runt 5.. Så det blev en sen kväll och inte blev det mer än 4 timmars sömn försen vi vaknade igen. Så vi har bara legat i sängen hela morgonen och nu har hon nyss stuckit till sin pojkvän:)
tack för igår sandra, mycket kul och mysigt. Ibland är det SKÖNT att bara vara hemma och göra ingenting!

Mela kommer senare, blir lmys, sen kanske vi sticker till sandra och rasmus och umgås med dem.
Trevligt!♥


Mysig morgon

Jag sova ganska bra inatt trots att jag och mela delade på en 90 säng.
Vi vaknade båda vid ungefär halv 10 och det var verkligen en jättemysig morgon, varför vet jag inte.
Det kändes underbart att ligga där, tusen gånger mer än vad det brukar göra. Solen sken, vi båda var på humör, vi pratade och skrattade. Det var en bra start på dagen. Sedan stack han till jobbet och jag åkte hem till mig.
Han ska ut med en kompis ikväll, på bio, sen spela biljard och sen ut och supa. Haha, han kommer bli full och ringa mig inatt. Men det får han gärna göra!

Ikväll ska vi ha gäster eller ja, mamma & pappa har ett par kompisar som ska hit, Trevligt för dem. Men jag ska ändå vara med sandra och hon stannar här inatt, mega trevligt.♥

Nu ska jag faktiskt vila en stund, är ganska trött. Kram!

Transvestiter, egna tankar.

Igår fyllde bergaskolan 40 år vilket vi skulle "fira".
Jag vet inte om man kan kalla det fira när man bara hade föreläsningar, sen fick vi såklart tårta.
Men jag kan säga att föreläsningen som hölls av en transvestit som kallar sig SARA, var riktigt rolig, intressant och det var en upplevelse om jag får säga det själv. Det är sjukt hur mycket en förläsning kan ge, även om det inte handlar om ens eget liv. Men jag tror de flesta lärde sig en hel del, för HON pratade inte så mycket om sig själv utan mest om hur vi ser på olika grupper av samhället, varför vi har så mycket emot de som sticker ut mer och inte lever som dig själv. Att vi tycker de är onormala, men egentligen vad är normalt? Och vem vill tillhöra den gruppen av människor? Alla är unika på sitt eget lilla sätt och man ska få vara precis hur man vill.
HON visade ett videoklipp på en rullstolsbunden kille som gjorde en bakåt volt med hjälp av en ramp som man använder för skateboards åkning, och så sa HON att den här killen kan något med sin rullstolt som INGEN av oss andra kan så vem av oss är det som är handikappade egentligen? Det som vi "friska" människor kan, kanske inte de "sjuka" (handikappade ex.) kan, men de kan oftast något som inte vi överhuvudtaget kan gör. Så man kan itne jämföra och se dem som en mindra värdig grupp. Vem vet, de kanske ser oss som kan gå normalt och ser normala ut som en hadikappad grupp? Det funkar inte att döma andra och se ner på andra, men tyvärr är det så att vanligtvis så är det så en människa fungerar. Vi dömer lätt genom att peka, skratta, skämta om dem eller helt enkelt bara tala illa om dem.
Samma gäller med transvestiter( och alla andra former av en människa). Många tycker det är fel att en man klär sig som en kvinna. Att det är äckligt, att man är sjuk i huvudet, att man inte är välkommen i samhället, att de ska hållas utanför o.s.v. Men de är också människor, alla människor ska göra det som de mår bra av och är lycklig med. Om en kille eller tjej är bekväm och lycklig i de andra könets kläder så ska de själklart få ha det på sig, för tänk om någon tvingat oss att vara någonting vi egentligen inte är, ha på något som egentligen inte är dig själv, då hade man heller inte mått så bra.
Jag kan också säga att när jag sett en man klä sig i kvinnor kläder har jag blivit ÄCKLAD och tyckt det varit smutsigt för mina tankar har alltid sett ut såhär;
 
Transvestiter prostituerar sig, de säljer sig själv och bär på konstiga sjukdomar och dricker bara alkohol.

Men efter föreläsningen såg min tankar hela annorlunda ut, allt bara vände. Den här mannen har ju fru och allting och han accepterar hans val att leva som han gör. Ibland är han Man, Ibland kvinna.
Hon/Han har ju även varit chef över slakthuset i Malmö, Spelat i en band i London, Jobbat som marknadschef eller något sånt och massa mer. Bra och stora arbeten har han haft!  Han är ingen som säljer sig, ingen som dricker alkohol helatiden, han har inga läskiga sjukdomar. Så Man ska aldrig dra alla över en kant. En del säljer sig säkert o.s.v men det finns dem som lever ett helt vanligt svensson liv också.
Jag tror alla fördomar handlar om räddsla och lite kunskap, Vi är inte vana vid att Leva med såna människor som väljer att klä sig i andra könets kläder eller byta kön eller vad det nu kan vara. Vi tycker det ser läskigt ut och när vi stöter på något som vi inte känner till, som gör oss lite obekväma så är det lätt att döma.
Det var, för mig, en väldigt lärorik och VIKTIG föreläsning som gav mig JÄVLIGT mycket.
Jag blir så glad över de människor som VÅGAR gå ut med att de är bögar, lesbiska, transsexuella eller transor o.s.v De har oftast gått igenom en jobbig kamp - säkert hela sitt liv när de börjar upptäcka att de känner "annorlunda" känslor, som de andra barnen inte gör. Man bli säker retad för man håller sig i bakgrunden eller för att ens betende är konstigt. De som har en annan läggning eller en annorlunda livsstil har oftast haft en jobbig uppväxt och det sårar mig, helt ärligt. DE ska få bli accepterade för precis den de är. Jag hade tyckt värdens skulle sett tråkig ut om alla var hetrosexuella och absolut inget annat. Absolut ingen annan som sticker ut - som en Man i Dam kläder. Min uppfattning nu är att det är lite fräckt att de finns såna människor :)
Sara nämde också i föresläsningen att 1/4 av människorna lever inte ut det som de känner, som i detta fallet då att de vill klä sig som en kvinna och får istället smyga med det. Så det finns säkert någon i ens egen vännerkrets eller släkt som har den hemligheten. Har jag 20 vänner kan 5 av dem vara en transvestit exempel. Undrar vem de är isåfall? haha. Det hade inte rört mig i ryggen, cool att ha en sån vän. Eller en bög vän, megafräckt! Jag hade varit stolt, en stolt vän.
Sara visade även en bild på en Läkare, en chef över någonting och andra yrkesmänniskor. De såg ut som vanliga människor som passade till deras jobb. En hade kavaj och var uppklädd - det var chefen. Läkaren hade sina kläder på o.s.v. MEN på fritiden var de kvinnor, chefen var säkert de på jobbet också ibland.
Det var iallafall Sara. Ibland var hon sara och Ibland chefen Cleas.

Jag har lärt mig att döma någon och kränka någon som man faktiskt gör, är inte den rätta vägen att möta sina rädslor eller okunskap. Jag tror dock inte en människa som lever "utanför" den världen med djupa hemligheter som detta inlägg handlat om kommer sluta döma helt. Man dömer många gånger människor omedvetet, genom att kanske kolla konstigt. Vi är programerade och födda såhär, de allra flesta iallafall. Att döma är något vi alltid gjort, mer eller mindre. Trots att det är långt ifrån rätt så är det så världen ser ut.
Men jag har som sagt lärt mig något, Sara gav många människor(de som lyssnade) en tankeställare och hon berörde en väldigt mycket.


Han har en hemsida: http://www.saralund.se/


Uppdatering.

Hej vänner♥ Hoppas allt är bra med er idag? :)

Måste börja med att berätta vilken tuff natt jag hade Natten till igår. 1. SOV ALDRIG med en katt!
- Vi passar min brors och hans familjs katt nu medans de är i Thailand i 5 veckor. Den heter Kalvin för den liknar en ko. Färgmässigt, dock inte storleksmässigt. Det hade varit lite illa! Iallafall bestämde jag mig för att han skulle få sova i min säng vi avslutade kvällen med Tvtittande och massa mys. En rädd men en extremt kel gó katt. Trots sin lilla kattkropp tog han mer än halva sängen och jag låg på MAX 30 cm. Redan där böev han dryg. Vi båda somnade, klockan ett vaknade jag av att katten gick på mig och jag som knappt kunde se i mörkret och med mina nyvakna svullna ögon, såg att den stod på mitt nattduksbord eller vad det heter med huvudet i min chipsskål som jag hade ställt där. Måste bara anteckna att denna katten ÄLSKAR chips..
Jag tog bort honom därifrån och la honom bredvid mig sedan somnade vi om.
Sen vaknar jag en stund senare igen av att Kalvin går på mig och nosar mig i huvudet, hans päls och morrhår kittlade mig i näsan och i ansiktet, ännu engång var han påväg till chipsskålen. Jag gjorde likadant som tidigare, jag tog bort honom därifrån och la honom bredvid mig. Ännu engång vaknar jag av att han går på mig och hans mål var samma som tidigare - CHIPSSKÅLEN! och nu började jag bli lack men kom snabbt på att jag kunde ställa upp chipsskålen på hyllan ovanför mig, att jag itne tänkte på det tidigare?! Nu kunde jag få sova gott!
Icke fick jag det! Vaknade av att han går på mig och lägger sig vi fötterna... Jag brydde mig inte och somnade om och när mamma väckte mig på morgonen låg han UNDER min säng LÄNGST in i hörnet. Hoppas jag sparkat till honom inatt när han låg vid mina fötter! HIHI! rätt åt den!

Igår var en ganska lungn dag, mådde mindre bra. Huvudvärk för tredjedagen i rad, vilket skrämmer mig. Har ALDRIG huvudvärk, ont i halsen och på sidan av strupen bultade det jättehårt och gjorde ont att jag knappt kunde prata eller svälja. Sen försvann det men kom flera gånger under dagen igen. Jag var ledsen och trött, och på dåligt humör. Vi lyssnade på en transa igår som hade en väldigt intressant föreläsning. Jag äcklas inte av dem längre! fick lära mig en hel del både om hur det är att vara transvestit och vilken kamp det är OCH framförallt lärde jag saker om mig själv! Jag ska inte vara så fördomsfull, alla är bra som de är! Oavsett om de är bögar, lesbiska, transvestiter, Transsexuella, Handikappade o.s.v. Ska skriva lite om det senare.
+ vi fick god tårta efteråt. Dock skrapade jag av denna förbaskade grädden som de alltid DRÄNKER prinssestårtor med! åt inte up för marsipanen mättande,den är ju godast!

Sen resten av dag spenderade jag HOS min älskling♥


Måste försvara mig till en viss del.

Jag började på Samhällsprogramet på Humanus i Lund och jag trivdes jättebra och skolan är underbar.
Men redan tidigt började jag bli sjuk - depression och ätstörningr vilket gjorde att jag var hemma väldigt mycket, antingen fick jag inte gå till skolan pga mitt tillstånd, eller så var det möten, eller så var det för jag mådde psykiskt dåligt och inte orkade. För att jag kände mig ledsen eller trött. Det var mycket på engång och det var verkligen katastrof, sen kan man alltid säga att det kunde varit värre. Men det var verkligen den värsta tiden i mitt liv.
Jag missade månaders arbete i skolan och samtidigt som jag skulle försöka samla krafter till att jobba tillbaka mig i skolan hade jag helt plötsligt vår-terminens arbete framför mig som skulle påbörjas och höst-terminens arbete bakom mig och det var tuff, för tufft att jag bröt ihop igen. Min hjärna jobbade inte lika snabbt som alla andras. 5x5 vet vi alla att det är 25, jag har iallafall vetat det sedan tvåan kanske, men nu kunde jag ha glömt och det tog mig minutrar innan jag räknat ut svaret. Man bli segtänkt, tappar ord och får svårt för att fokusera.
Jag bröt ihop igen iallafall och det jag jobbat upp med mig själv hamnade på noll igen. Det var en besvikelse men också en känsla av " jag bryr mig inte längre ". Jag kände känslor, väldigt mycket känslor men jag orkade inte bry mig. Jag fick jobba upp kurser på mitt sommarlov, jag fick aldrig tid att vila. Jag kämpade i ett år nonstop. Även om jag inte gick i skolan en stor del av tiden så var livet där hemma en kamp. Ångest över att jag inte fixade något i mitt liv, inte mig själv och inte skolan heller. Jag kämpade helatiden, jag var helatiden uppe i varv. Kroppen var uppe i varv och då blir man utmattad. Min mamma fick gå hemma med mig, ta ledigt från jobbet med den anledningen att jag skulle ha någon att äta med, någon som kollade mig och fick det att bli roligare att äta. Man känner dig som en 5-åring, man skäms och det är pinsamt. Jag kände så trots att det var min egen mamma, jag bad om ursäkt helatiden för att jag tog upp hennes tid.
Jag klarade inte av att göra färdigt kurserna över sommaren, så istället för att vara helt "ren" från arbeten när vi började tvåan så hade jag fortfarande massa som låg och naffsa mig i ryggen, så jag fick ingen bra start. Arbeten som naffsade mig i ryggen, helt utmattad efter sommaren (fast att de borde vara tvärtom - man kommer till skolan utvilad) och ingen kraft eller kämparglöd. Så jag hade fortfarande ettan arbete samtidigt som tvåan tuffa sanning sattes igång. Helvete vilket jävla tempo, vilka sjuka uppgifter. Allt gick försnabbt och allt var för stort och mäktigt för mig att hantera. Så jag gled igenom hela tvåan, jag var i skolan men inte på mina lektioner och ibland var jag inte i skolan alls. Och under denna tiden gjorde jag ändå uppgifter, jag försökte trots att jag inte var med på lektionerna. Jag kände mig instängd i klassrummen, jag blev yr och ledsen såfort jag skulle in där utan att vilja innerst inne, jag blev rädd. Ärligt, jag blev rädd. När läraren pratade var det ofta en massa mummel och kunde inte uppfatta vad de sa. Det gick inte att fokusera och koncentrera sig. Och det jag gått igenom, både med mig själv och det i min kropp och hjärna, skolan, vänner,press,familj så har jag blivit den jag är idag och jag är stolt över att jag jobbade mig upp till nivån normalt. Men mindre stolt över den jag blivit innuti och utan på.

Jag struntade alltid i mig själv och brydde mig alltid om alla andra. Jag hade bara fokus på det, att vara en bra vän. Om jag lyckades eller inte, det vet jag fakitkst inte. Men jag har aldrig tagit hand om mig själv, det är ganska nytt för mig. Jag har svårt att komma tillskott med saker, jag älskar människor men när de gäller allvarliga saker - som att söka jobb exempel, så vill jag bara dö för jag är så osäker på mig själv och min förmåga att jag inte låter mig själv ta steget och försöka. Jag är rädd för att misslyckas, trots att jag gör det väldigt ofta.
Människor ser så bra saker i mig, potensial, läsarhuvud och att jag gillar människor, lätt för att prata, men svårt för att försöka igen om något misslyckats. Men jag ser inte dessa bra saker själv, jag kanske hindrar mig själv från att låta mig själv inse? Alla de dåliga är jag medveten om, så lätt att fokusera på det dåliga. Ännu ett fel vi människor gör, speciellt jag iaf.

Just nu är jag i en kris. Igen. Jag hatar berga, Jag hatar Hotell och restaurang - JAG HATAR skolan och är så fruktansvärt skoltrött, ingen motivation till något. Jag vill Jobba och göra någon nytta. Jag hade kunnat börja på ett ålderdomshem, hoppa in då och då. Jag behöver bara komma ifrån skolan, alla ångest och all oro som jag helatiden tänker går och tänker på och känner i kroppen. JAG behöver komma bort, för min frånvaro är så hög att jag inte kommer få mina pengar längre. Jag kan se min och melas spanien resa som mål, jag kan ge mig fan på att klara detta och hålla ut till sommaren, jag har till och med pluggat i timmar ikväll! Men oavsett, både enligt mig och min mentor så är de svårt att hålla ut till sommaren med en motivation och med en eld i baken som jag bara inbillar mig att jag har. Om 2 veckor behöver jag säkert ta en paus och sen slarvar jag igen. Dessutom läser jag inte på heltid, och de måste jag göra för mina pengar. Så idag när jag hade samtal men min lärare fick jag nog och svor och sa att jag kommer skita i vad hon säger eller vad någon säger för oavsett om jag får eller inte så kommer jag gå på torsdagarna och fredagarnas lektioner, BARA FÖR ATT få närvaro och få heltid. Jag kan "låtsas jobba" för jag kan inte jobba upp mina betyg ändå så, tyvärr för har redan betyg i dem.

Jag har panik och mår långt ifrån bra. Det är förmycket på engång, det är så mycket känslor. Jag måste bara ta tag i dem en efter en och jag vet inte hur jag ska gå till väga. Men efter min resa med psykologer, läkare och kuratorer eller hur man stavar det så kan jag en hel del. Kanske ska ta och utnyttja de nu.
Jag har haft konstig huvudvärk idag. JA, enligt mig är det en konstig huvudvärk för jag har aldrig huvudvärk, men det är kanske så huvudvärk känns? när jag röre huvudet gjorde de jätte ont, precis som om min hjärna var en sten som slog mot kanterna i skallen helatiden och det spändes. Antagligen all stress och oro, jag måste lära mig slappna av i panik situationer.

Jag ville försvara mig, det känns som ett måste. När alla slänger ur sig alla dessa dumma kommentarer utan att tänka sig för, jag hatar alla frågor från allt och alla. Speciellt de som ska ta och skita i mig och mina val och mitt liv. De behöver inte ens titta på mig eller öppna munnen, det är tillräckligt som det redan är.
Jag är en väldigt känslosam person och då menar jag väldigt känslosam :| jag är väldigt känslig just nu så jag visar nästan bara en aggressiv sida mot personer som inte har med mig att göra, iallafall inte mitt inre.
eller så är jag ledsen, för minsta lilla.

jag ska fixa detta, det är allt jag vet.


Men visst skäms jag

Läxa

Hej bloggen och kära vänner. :) nu har jag inte bloggat på ett tag, tråkigt och har verkligen saknat det. Men det har varit mycket den sista tiden, både bra och dåliga saker vilket gjort att jag helt enkelt inte hittat tid eller lust.
Det är fortfarande mycket i dagsläget, men det är skönt att ta en liten break och skriva av sig lite. Oavsett om folk bryr sig eller inte, en blogg är för mig en dagbok där jag för ner mina egna tankar, frågor och annat allmänt om min vardag.

Just nu sitter jag med läxor, känns inte lönt att göra det för just nu är jag i ett tillstånd och situation där jag inte vet om jag ska fortsätta skolan, det kan jag skriva mer om sen. Har en hel del frågor och funderingar och allt är kaos i mitt huvud.
Men iallafall så sitter jag här i ett ganska städat rum, med alla lampor tända och tvn igång. Musik i öronen och en massa papper och böcker överallt. Har skrivit om alkoholpolicy, vilken handlar om vilka regeler som gäller för personal och för kunderna på rastaurang/krog. Ganska intressant och inte alls svårt. Sedan blev det näringslära och det håller jag fortfarande på med, har kommit halvvägs. Ska bara skriva lite kort om A,D,E,K vitaminerna. Vad de är bra för, vart de finns, vad som händer om man får brist på vitaminet och vad det berikar. Så det är inte så mycket, men det var en uppgift vi har användning av till provet vi ska ha snart någongång. Nu ska jag fortsätta och även hoppas på att min älskling ska ringa snart, den biffen är och tränar.

MÅSTE dela med mig av min favoritlåt just nu, den spelas OM & OM igen. Både i Melas bil, i mina hörlurar från mobilen, på min dator. Hmm den är spansk, JAG ÄLSKAR spansk musik. riktigt nice är det även om jag inte fattar err skit men så är det! ;)

går inte att ladda upp videon just nu, testar senare. men här är länken så länge!
http://www.youtube.com/watch?v=PwrkGtjj8b4

kram, lyssna o njut!

RSS 2.0